a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

IRL

FotoPosted by Lena Sat, October 12, 2013 14:29:17

Det är en väldigt vacker och höstig dag. Löven sprakar i gult, grönt orange och rött och trots den låga temperaturen, värmer solen och jag blir glad. De vita fyrkantiga radhusen bildar en fin kontrast mot de färgglada bladen på buskar och träd. De ser nästan ut som en liggande trappa - en sån där Gran Canaria-trappa som alltid finns i resebyråernas broschyrer.

Många är ute och promenerar, joggar eller cyklar. Jag slår mig ned på bänken vid lekplatsen och njuter i solen. Men varför är lekplatsen tom? Jag ser nästan bara vuxna, någon med rollator, någon med hund, men bara ett par har med sig ett litet barn ut. Varför är inga barn ute och leker Varför är lekplatsen tom?

Mitt leende stelnar till lite när jag möter en cyklande man som misstänksamt tittar på mig och min kamera, sedan försvinner det helt. Leendet. Istället formas en bekymmersrynka mellan mina ögonbryn. Vart har alla barn tagit vägen? Sitter alla hemma och spelar dataspel? Jag ryser i den svala höstluften.

Hur kommer världen se ut om några år, när den här generationens barn och ungdomar vuxit upp - kommer det att vara helt tomt ute då? Kommer alla att sitta inne på varsitt håll och hänga på Internet?

Kommer sociala medier vara den enda umgängesformen?

Den tomma lekplatsen blir plötsligt mer vemodig än solig - det är nästan som att de nyss så vackra och färgglada träden blir hotfulla i solen. Kanske är det här en liten förhandsvisning på vår framtid - en framtid där ingen någonsin går ut och träffar andra människor, i verkligheten.

I livet.





  • Comments(0)//frolic.bok-bubbla.se/#post119

Små stingsliga och ohyfsade grannar

FotoPosted by Lena Mon, June 18, 2012 20:11:32
Var ute i rabatten och umgicks lite med grannarna:

Mina grannar är inte direkt trevliga och samarbetsvilliga. De vänder ändan mot mig, räcker ut tungan, gömmer sig bland kronbladen och flyger iväg mitt i en konversation! Och passar man sig inte är de väl antagligen stingsliga också ...

Men det är väl bara att bita ihop och skaffa sig ett tålamod smiley

  • Comments(0)//frolic.bok-bubbla.se/#post110

Världens finste plastgran

FotoPosted by Lena Thu, January 08, 2009 15:14:23

Jo, nu är det dags att jobba igen. Julen är slut och jag med. Det är aldrig lätt att förstå sig på det där med lov - varför är man tröttare efter lovet än innan?

Så här ser i alla fall världens finaste plastgran ut, tyvärr var kameran för liten för att få med hela ...

Jag försökte ockskå fota några hästar, men de var ofina nog att vända rumpan mot mig.

Sedan blev jag sugen på lite frukt, men jag hade som vanligt otur med äpplena. Det här såg ju inte speciellt mumsigt ut ...

Det enda som faktiskt gick att fota var stillastående grejer som träd och sånt, så jag koncentrerade mig på det. Och på staket.

Och så ... nu har jag lyckats göra av med en halvtimme till som jag borde ha jobbat. Till exempel kunde jag ha roat mig med att göra bilder till hemsidan i stället, men ack nej så vis är jag tyvärr inte.

BRA LENA!

  • Comments(1)//frolic.bok-bubbla.se/#post28

Jag är så oootroligt klantig!

FotoPosted by Lena Sat, September 27, 2008 13:05:01

Jag och tjejerna gick ut på fotopromenad.

Blog Image

Målet var att fota lite snygga flugsvampar. Det lyckades vi med.

Blog Image

Blog ImageSå hände något riktigt bra. Världens chans, skulle man kunna säga. Vi var på väg uppför en snårig backe. Jag hade satt kameran på en unipod (stativ med bara ett ben, som en pinne typ) för att kunna få stöd när jag tog närbilder, och jag gick med den i handen inte specielt beredd att fota. Vi skulle ju bara upp för backen. Då ligger den där

och tittar på mig

en lång stund.

Och vad gör jag?

Jo, jag fumlar med min unipod för att ställa in rätt höjd, samtidigt som jag så tyst som möjligt försöker

ROPA till tjejerna att de ska stanna för

det ligger en huggorm och poserar framför mig.

Varför fotade jag inte bara direkt? Nu hann ormen skaka på huvudet och tänka att: "Guud vad orutinerade vissa amatörfotografer är, nu orkar jag inte ligga kvar längre och vänta medan den här klanten fumlar och tjoar på sina ungar" för att sedan lugnt glida därifrån med en nonchalant sista blick och, jag tror faktiskt, en uttråkad suck.

Men jag suckade värre, och gnällde och slet mitt hår (nästan) för det skulle ju ha blivit en toppenbild, en bild som jag kunde ha mallat mig över länge. Suck! I stället fick jag nöja mig med småkryp som vanligt. Typ såna här:Blog Image

  • Comments(3)//frolic.bok-bubbla.se/#post2