a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Kiss(e)katt

Bloggdags!Posted by Lena Sat, October 25, 2014 15:40:34

Sedan vi kom hem från Hawaii har livet någorlunda återgått till sin vanliga lunk. Jag och maken är väl lite ur balans rent sovmässigt fortfarande. Inte för att det är något fel på att vara på jobbet före sju på morgonen ...

Just nu skriver jag på min gamla dator, den andra som nog också börjar bli till åren blev blind och är hos doktorn nu. Eftersom jag misstänker att även den trotjänaren tänker lägga ned verksamheten snart, började jag fundera på hur jag ska få in alla program i en ny dator. Jag började med att kolla Studio One, eftersom det kom upp en fråga om det programmet när jag kopplade in mig via dockan. Det första jag fick göra (som jag alltid gör när jag ska in någonstans där jag inte har för vana att vara) var att återställa mitt lösenord. Då fick jag det här svaret:

"Hi Lena,

Your password has been successfully reset.

Congratulations on coming up with a really strong password instead of “12345,” which is unfortunately the most common password used anywhere.
If for some reason you DID use that as a password, we would suggest changing it everywhere and never making mention of it, as you will be laughed at."

Måste säga att jag blev lite stolt först, när det berömde mitt lösenord, sedan insåg jag att de faktiskt inte visste något om mitt lösenord - det var bara tomma ord. Och vad värre är - formodlingen bara ett automatsvar! Shit, jag som nästan trodde att de flirtade med mig.

Nåväl, nu var det ju faktiskt kissen jag skulle prata om. Som jag inte nämnt tidigare i den här bloggen (tror jag) så har vi inte samma två katter som vi först hade. Artemisse, min älskling, blev så sjuk att vi var tvungna att låta avliva henne. Det här var (och är fortfarande) jobbigt att prata om och jag hade ingen lust att skriva om det. Hon fattas oss, helt enkelt.

I alla fall ville vi ju ha två katter, både för Ratchets skull och vår skull, så vi köpte en katt från Katthemmet Livbojen. Hon hette Labolina, men vi döpte om henne till Shy-Lee, eftersom hon är minst sagt blyg.

I början låg hon bara och gömde sig. Det bekymrade mig inte så mycket, för det hade ju Artie gjort också och hon blev ju helt underbar efter ett tag. Och mycket riktigt Shy-Lee blev modigare och modigare. Tyvärr tycker hon inte speciellt mycket om mig, utan mest sonen, och Ratchet bryr sig bara om Lilla Röda, så jag är i stort sett kattlös nu ändå. Men skam den som ger sig, jag har fortfarande hopp om att hon ska komma och gosa på mig med. Lilla Röda hade en förklaring till varför katterna inte ligger och gosar hos mig. Hon försökte påstå att det var mitt fel!
- Du sitter ju aldrig stilla, så hur skulle de kunna få ro hos dig?
Jag vägrar att tro att det är jag som gör något fel, om de där två håriga sakerna bara var lite snabbare skulle de visst hinna ligga hos mig när jag sitter ned!

Det här är dock inte mitt stora problem. Det stora problemet är att en av våra små lurviga underverk (alltså katterna) har börjat kissa lite där hon tycker det passar, exempelvis i tvättstugan. Förra helgen fick jag tvätta en Ikeapåse med typ 600 udda svarta strumpor i, bara föra att Shy-Lee tycker att klädpåsar eller andra saker som ligger på golvet är utmärkta toaletter.

Idag när jag kom ned i tvättstugan hade hon återigen kissat där, lyckligtvis bara på en tom kattmatsäck, men ändå - det tyder på en kraftig brist på respekt för hushållshygien. Jag fick nog och gav sonen i uppdrag att undersöka hur man gör med katter som "gör ifrån sig" (direkt snott uttryck från boken Streetcat Bob och jag undrar osökt vad "att vara helt ifrån sig" i så fall betyder) på olämpliga ställen. Han fick också i uppdrag att städa upp efter Shy-Lee i tvättstugan.

Enligt efterforskningarna ska man skaffa en till kattlåda och se till att det inte luktar urin på fel ställen. Eftersom vi redan har två kattlådor kändes det inte helt lockande. Vi kan väl inte ha hela huset fullt med katt-toaletter! Som tur var visade ytterligare undersökning att den ena kattlådan inte var använd (vilket man tycker att sonen borde märka när han gör ren den, och vilken därför får mig att ifrågasätta hur ofta han faktiskt gör ren den ...). Nu har vi flyttat kattlådan och tvättat tvättstugan med Yes Citron (har läst att katter inte vill kissa där det luktar citron. Det kan jag förstå, jag vill inte sköta tvätten där det luktar urin). Så nu ska vi bara vänta och hålla tummarna att dessa åtgärder räcker.

Tyvärr har Kattdamen i fråga också pluppat på lite olämpliga ställen. En gång satt jag här på mitt hemmakontor och jobbade och tyckte att det luktade väldigt mycket bajs. Badrummet ligger precis intill och Lilla Röda hade just tömt kattlådan.
- Du måste ha gjort något fel, sa jag till Lilla, det luktar som att det är bajs i lådan!
- Nej, jag var jättenoga, svarade Lilla lite förolämpat, det måste vara något annat.
Mycket konstigt tyckte jag och fortsatte jobba. Lukten var tyvärr kvar och efter en stund gick jag in i badrummet för att själv undersöka saken. Underligt nog var det fint där. När jag kom in på kontoret igen var det dock uppenbart var lukten kom ifrån. Två små högar på mattan bredvid skrivbordet - cirka en meter ifrån min arbetsstol ... Hurra!! tänker man inte då.

Nu ska jag göra något vettigt och återkommer med resultat av våra strävanden en annan dag. Förhoppningsvis kommer jag att skriva att allt går perfekt!

PS: Om ni undrar vem som städade upp i tvättstugan, så kan jag säga att det var helt fel person. Som vanligt.



  • Comments(0)//frolic.bok-bubbla.se/#post135