a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Det är härligt med barn!

Bloggdags!Posted by Lena Wed, October 29, 2008 11:19:30

Jag var och hälsade på brorsan i helgen.

Så här var det. Förr när jag hälsade på hos min bror och hans fru brukade jag få lite mindervärdeskomplex. Det låg inga tandborstar eller annat felplacerat på golvet, bordskivan var skinande avtorkad och helt synlig, skåpdörrar var stängda och möblerna fria från leksaker, kläder och annat smått och gott. Dessutom serverades de väl genomtänkta och tillagade måltiderna vid lämpliga tider på dygnet. Och allt som oftast gick min bror med fru på trevliga parmiddagar med god mat och vinprovning.

Jo, det var då det. Nu finns en liten ettåring i hushållet ...

När jag steg in i lägenheten den här helgen kunde jag inte låta bli att undslippa en suck av välbehag. Inga mindervärdeskomplex - nej, jag kände mig hemma! I alla fall om vi bortser från alla barnsäkerhetsåtgärder som strötts ut över lägenhetens alla bord, dörrar och andra farligheter. Det är viktigt att inte ettåringen gör sig illa på något vasst hörn eller så. Helt rätt.

Jag och Lilla Röda var egentligen på väg till en gympatävling. Vi skulle bara äta vår medhavda sallad och plocka med oss min mamma och sedan åka iväg. Så det var inte länge vi stannade. Men tillräckligt länge för att hinna uppleva den förändring som har skett i nämnda lägenhet det senaste året. Fantastiskt!

Efter att ha tagit bort diverse datorer, leksaker och barnkläder från bord och stolar, åt vi vår sallad, samtidigt som vi fascinerat observerade matningen av tidigare nämnd ettåring. Det var intressant och jag måste erkänna att en viss ordning fortfarande råder, för ettåringen åt ganska städat och organiserat (inte alls som mina små gryn, som i samma ålder brukade smörja in både sig själva och hela sin omgivning med mat. Avspolning i badkaret hörde då till vardagsrutinerna).

Sedan var det dags för de stackars föräldrarna att äta. Suck!

Först åt min käre bror resten av fiskbullarna (från ettåringens måltid) med pulvermos (Oh dear! De har redan etablerat att barnet inte tycker om potatismos – men käre broder, mina barn skulle hellre äta snor än pulvermos … tror jag i alla fall). Nåväl, måltiden verkade gå ned ganska bra i alla fall. Så var det dags för den ömma modern att äta någonting.

- Vad ska jag äta då? Sa hon fundersamt.

Ja, det var en bra fråga.

Innan vi kom därifrån hann jag i alla fall se henne hämta den vassa kökssaxen, som jag så fint lämnat i toddlerhöjd i badrummet, och sedan sätta sig ned och mumsa på några Finn Krisp med keso.

PS: Tack P för att du inte bloggar om hur det ser ut hemma hos oss!

  • Comments(2)//frolic.bok-bubbla.se/#post22