a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Jul

Bloggdags!Posted by Lena Wed, December 24, 2008 00:16:36

Jul Jul strålande jul.

Jo, faktiskt. Visst har jag slitit som ett torrt skinn och städat och tjatat och städat och hotat lite kanske, men nu är det faktiskt fint. Vi packade upp granen i förrgår och sedan dess har jag smugit dit och tittat på den med jämna mellanrum. Der ser ju så mysigt ut! Vi har helt säkert världens finaste konstgjorda gran!

Idag har vi gjort den sista julshoppingen ... på Ica Maxi. Vi har nämligen idrottsrabattkuponger där ifrån volleybollen. Så nu kan man säga att jag tjänade 100 kronor på att handla på Ica Maxi (och Ica Maxi tjänade drygt två tusen på oss).

I alla fall så började dagen med att min kära kollega Lena ringde.

- Jag väckte dig väl inte, sa hon.

- nä, o nej, sa jag, för min väckarklocka hade faktiskt ringt för hela två minuter sedan.

Så sattes det fart med att göra om en annons och skicka till Kurren, sedan frukost och med Lilla i släptåg till kontoret. Där väntade en glad överraskning.

- Det finns massor av paket till Lena & Lena, sa receptionisten som var på lunch.

Jippie, tänkte jag, paket - me like.

Men ingen i receptionen visste något om några paket. Jag började så smått misstänka att någon baxat våra julklappar då det tillslut visade det sig att de stod där utanför kopieringsrummet. Fyra stora vita lådor och en liten. Åh vad spännande .... det kunde ha varit, om det inte hade varit så att de såg ut att innehålla en stor mängd trycksaker. Oron spred sig som en löpeld i mitt stressade julhjärta och med darrande händer (förlåt hand, jag höll telefonen i den andra för att i desperation ringa Lena) öppnade jag en av lådorna. "Bara det inte är våra direktutskick till alla blivande gymnasieelever som av någon anledning har kommit tillbaka", tänkte jag.

Det var det lyckligtvis inte. Det vara ca 1000 tidningar, Terrierposten mer exakt. Vi brukar vilja ha några egna portfolioexemplar men det här var ju löjligt!

Lena lät förvånansvärt inte helt överlycklig heller när jag berättade. Nåväl det var bara att hiva upp lådorna på andra våningen till vår lilla kontorsyta. Driftig och intelligent som jag är sprang jag och hämtade pirran för att stapla lådorna på, sedan gick vi bort till hissen.

Den gick inte att öppna.

- Är hissen låst och i så fall vilken nyckel är det? ropade jag till en av dagens receptionister som kom förbi. Men hon hade just lunchrast och visste således inte. Jag provade att trycka ned hissen, men eftersom det tydligt syntes att det var ett golv i golvhöjd slutade jag snabbt med det och gick till receptionen igen.

- Du måste trycka ned hissen helt! sa den gravida receptionisten.

- Den är redan nere, men den verkar låst, svarade jag och tänkte att jag är väl inte dum i huvudet heller.

Irriterad gravid receptionist följde med till hissen och tryckte på knappen.

- Du hör väl att den är på väg, sa hon och lät faktiskt en liten aning nedlåtande. Titta där kommer den, nu får du trycka resten själv.

Då såg jag att hissen hängde halvvägs ned. Det kändes jättebra .... eller nåt.

I alla fall slapp vi konka upp alla lådorna och det var ju skönt. När lådorna väl var installerade, vattnade vi våra stackars uttorkade blommor (jag körde härdningsmetoden för att de inte skulle ha för lyxiga vanor över jul, då jag inte kommer kunna vattna dem) och fixade lite innan vi begav oss hemåt igen.

Sedan alltså mat, skjutsning till konståkning (stora), handling, inklusive hemlig handling då jag smusslade ned vissa kläder i en påse inne i affären för att inte Lilla skulle se vad jag tog, med förhoppningen att ingen skulle se mig och anklaga mig för snatteri.

- Bobo (hon kallas så), kan du gå och hämta en limpa Längtan. Se till att du får den med bäst datum.

Medan Lilla står i bröddisken letar jag hysteriskt efter Björn Gustavsson DVD:n, som för sjutton stod där förra gången vi var på Maxi, men naturligtvis inte nu. Varför i hela friden köpte vi den inte då?

- Mamma, det här var senaste datumet, den är bakad igår.

- Bra älskling, kan du gå och hämta en Karlssons fyrkant med bäst datum nu?

Fortsatt hysteriskt letande, med en uppkommande irritation eftersom affärsbiträdet var upptagen ruskigt länge med ett par andra helt uppenbarligen mycket korkade kunder, för att tillslut få svar på min fråga.

- Nä, vi sålde dem för 99 kr i söndags (då vi hade planerat att handla, men min make orkade inte) och då tog alla slut snabbt!

Puh, vi hann lagom ur affären innan det var dags att hämta Stora igen.

Resten av dagen gick åt till ... ja, vem vet? Bland annat till att upptäcka att jag höll på att glömma barnens EGF-overaller (som de ska få i julklapp) på Kanotcenter och till att anlita sonen för att spela ett dataspel (sätta svansen på åsnor i tomtarnas verkstad) som en av våra affärsbekanta skickat Lena & Lena. På så sätt ämnade jag komma högst upp på high score-listan. (Gissa var jag är nu, Lena & Lena vet minsann när det är bättre att ta in externa resurser för att leverera bästa resultat!)

Och nu, när det faktiskt redan har hunnit bli julafton, är allt klart. Barnen sover ( i alla fall 1/3, klapparna ligger under granen (inklusive de tre jag har köpt åt mig själv - här tas inga risker) och maken sitter framför en film.

Å vilken julstämning.

Nu ska jag bara sätta svansen på några åsnor, innan jag kryper till kojs.

Undrar om jag får någon morgonjulklapp ...

Det kanske är bäst jag lägger dit en så att jag inte blir besviken ...

  • Comments(1)//frolic.bok-bubbla.se/#post27