a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Gissa vad ...

Bloggdags!Posted by Lena Mon, September 21, 2009 22:21:48

... som är väldigt kallt?

Jo, att sitta i en ishall iklädd vanliga höstkläder - eller ska jag förtydliga, samma kläder som jag satt och frös i hela dagen på jobbet. Inomhus.

Man tycker ju att jag, efter snart sex år som konståkningsmamma, borde vara rutinerad nog att klä på mig ordentligt - men så är det uppenbarligen inte. Visserligen kan jag skylla på att Stora Röda är så stor nu så att hon har skött sin träning själv sista åren, men ändå. Det borde ju inte vara så svårt att räkna ut att det är kallt i en ishall. Iskallt, faktiskt.

Det är nämligen så att Lilla Röda också har börjat med konståkning. Och hon kan absolut inte tänka sig att klara sig själv än. Så mina ishallsfria dagar lär nog få vänta på sig.

- Mamma var ska du sitta? Du sitter väl där hela tiden?

Hm, inte en chans att smyga undan och värma sig eller göra något annat vettigt, för nu ska Lilla bli konståkerska. Hon slutade med AG-gymnastiken för att det blev för mycket och började i stället med dans, sex pass i veckan och konståkning fyra pass i veckan och friidrott ett pass i veckan - samtidigt som hon kom in på Piano på musikskolan (dvs utöver saxofonen, som hon redan spelar).

Som tur är beslöt hon sig för att strunta i friidrotten (det kanske blev lite mycket med tre sporter samma dag), en av dansgrupperna lades ned och en annan kommer snart att krocka med ett av ispassen - så det blir snart bara 5 danspass+3 ispass+två instrument. Gissa vad jag gör på fritiden.

Snacka om curlingmamma!

Nu är jag dessutom en utskämd curlingmamma. Jag menar, det är en sak att jag vet att jag inte har något att sätta emot när Lilla Röda börjar pubertera som mest - men det är en helt annan (lite trist sak) att alla andra också vet det. Det märks nämligen ganska tydligt att det är så, när jag säger en sak och pubertets-nioåringen gör en helt annan, iklädd överlägsen, smått nedlåtande min och ett ytterst otrevligt vokabulär.

Ibland känns det som att det enda man får ur henne är:

UT! NEJ! eller det alltid lika trevliga: OCH?

Nåväl hon beter ju sig inte alltid som sjutton (eller 14, kanske det är) och emellan våra fajter är hon oftast väldigt kärleksfull och gullig. Frågan är bara hur det kommer bli när hon kommer in i den riktiga puberteten. Då har hon förmodligen slutat vara mammig och i stället börjat tycka att jag är det mest pinsamma som går i ett par fotriktiga skor. Kanske är det bäst att jag hittar en föräldrautbildning snarast, så att jag är förberedd för vad som komma skall.

I alla fall var det roligt att titta när mina båda Röda tränade idag, trots att ishallen var lite smått omysig. Lilla lär sig fruktansvärt snabbt och Stora håller på att lära sig dubbelhopp. Mina medhavda böcker och korsord fick snällt ligga kvar i väskan under hela ispasset.

I morgon har jag bara en träning att transportera till förutom min egen förstås.

Och så en jätteviktig sak: Var snäll och påminn mig om att hämta ut Moneybrotherbiljetterna!

  • Comments(0)//frolic.bok-bubbla.se/#post53