a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Moneybrother

Bloggdags!Posted by Lena Sat, October 03, 2009 13:58:46

Jodå. Moneybrotherkonserten var igår kväll. Maken och jag hade fixat barnvakt (svärmor) och skjuts till Lilla Rödas träning (grannen, som hade sovmorgon när jag så ambitiöst ringde på morgonen och väckte dem för att be dem ta skjutsningen den här fredagen - våra döttrar går på samma dans, streetjazz - urcool!). Och vi hade kommit ihåg att beställa och hämta biljetterna.

På alla affischer och på biljetterna stod det 19.00. Utmärkt, tänkte jag, då hinner vi hem innan barnen sover. För säkerhets skull kollade vi en gång till på biljetterna innan vi, i väldigt god tid, åkte och mycket riktigt 19.00 stod det.

Det konstiga var att när vi kom dit 20 minuter innan, var ingen där - eller det är inte sant, två tre stycken var faktiskt där. Folk kanske har dålig musiksmak i den här stan tänkte vi och gick på en promenad fram till sju. Då hade det kommit exakt 21 personer inklusive oss. Hm ...

Vi började tycka lite smått synd om Moneybrother, samtidigt som en ond aning började gro lite smått i bakhuvudet. Vad menades egentligen med insläpp sju? När börjar showen då? Den onda aningen blev inte direkt mindre när hela Moneybrother plötsligt kom ut och började vandra bort längs gatan.

-Eh, var ska ni ta vägen? Sa vi lite tyst, ska inte ni spela för oss nu?

En av de ivrigaste fansen, som nu var uppe i en imponerande summa av 23 personer, sprang efter bandet en bit och skrek:

- Anders vi älskar dig!

Och det var då misstanken om att något inte var riktigt som vi trodde, liksom blev riktigt stark.

- Vi ses i kväll, ropade Anders, alias Moneybrother, till svar.

- Ikväll, fräste jag till maken. Vad i hela friden menar han med i kväll?

Men det visade sig så småningom vad han menade med ikväll.

Två och en halv timme senare, menade han.

No kidding – två och en halv timme, som jag och min käre make fick titta på folk, lyssna på musik och umgås. Faktiskt betydligt mer än vad vi brukar hinna umgås på en hel vecka sammanlagt – så det var ganska trevligt, om än lite snopet.

Det får en liksom att förstå hur hopplöst sällan vi hittar på något. När vi är så orutinerade att vi inte fattar att insläppet är länge (läs väldigt länge) före bandet kommer upp på scen. Sist jag var på konsert var någon gång på 90-talet. Prince. Och före det Michael Jackson, 89. Sen kanske jag har råkat gå på någon mer konsert efter det, men ingen som är så himla nämnvärd utom möjligen Sebastian, som är en goding (sorry ni andra, men ni är inte riktigt samma liga).

Nåväl, när vi satt där och väntade kom vi fram till att det inte finns många artister vi skulle vänta så länge på som Moneybrother (min man skulle kanske inte gjort det utan mig för han är inte lika fanatisk), men vi kom fram till att vi båda skulle väntat på Robbie Williams och U2. Sen tyckte maken att han kunde ha väntat på några av hans skönsjungande damer, som Christina till exempel, vilket jag naturligtvis inte skulle ha gjort.

Nåväl, vid halv tio gick vi fram mot scenen, där bara de mest fansiga fansen stod, för det såg ut som att det skulle kunna börja hända något. Tjugo i tio tog jag upp biljetten och lusläste den. Med makens hjälp hittade vi då (på tiden) i liten stil följande information:

På scen 21.30.

Jaha.

Sedan kom de upp på scen.

Och allt – jag menar verkligen allt, varenda minut, varenda otäck klunk av den läskiga drinken och ja, allt– var förlåtet.

SÅÅÅÅÅÅ HIMLA BRA!

Som sagt är jag inte den som springer på konserter stup i kvarten, men my God, vilket band! Klart den mest underhållande konserten jag någonsin sett. Prince och Michael släng er i väggen – eller ja, i alla fall en av er, den andra får väl tyvärr ta det lite lugnt nu.

Sammanfattningsvis: Fullt ös, bra musik, underhållande mellansnack, roliga artister, duktiga musiker, massor av högt ljud (jag försökte lyssna på Idols fredagsfinal när jag kom hem, men det lät liksom lite dovt), härligt scenspråk, intimt, personligt, fantastiskt och helt enkelt underbart!

Tack för det, och Moneybrother, blir det en koncert till i Eskilstuna lär jag vara där, inte tre timmar före, men jag kommer att vara där!

Och för er som ännu inte fattat hur fantastisk Moneybrother är, lyssna på den här:

http://www.youtube.com/watch?v=cktgDj9gDoU

PS: Jo, glömde säga - när det väl började var det fullt hus - betydligt mer än 23 personer alltså!

  • Comments(0)//frolic.bok-bubbla.se/#post59