a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Vi besöker Skansen

JobbPosted by Lena Sat, January 23, 2010 09:28:09

G och jag var på ZOOA-möte på Skansen. Vi hade tänkt göra det enkelt för oss och ta tåget dit, äta lunch i centrum och sedan i god tid ta buss 47 ut till Skansen.

Så blev det inte.

Mitt tåg skulle gå 12.06, och Gs från Kungsör ungefär en halvtimme tidigare. Jag satt och jobbade hemma, när magen plötsligt började kurra i samma stund som jag upptäckte att klockan var 11.30 och jag varken var klädd, packad eller biljettförsedd.

Brådis. Jag kastade mig kläder och mascara och i mig ett halvt äpple och i väskan en dator och diverse annat. Borstade tänderna och kastade mig på cykeln, samtidigt som G ringde och undrade om jag kunde köpa biljett till henne från Eskilstuna, för hon hade glömt det.

Jag kom fram fem i 12 svettig och mjölksyrabelastad. Kastade mig fram till biljettautomaten, märkte att jag trängt mig före kön och ställde mig generat längst bak för att otåligt invänta mín tur. Ännu gott om tid minst 6 minuter före avgång.

Då ringer G igen.

- Mitt tåg har inte kommit än. Gå och kolla när nästa går från Eskilstuna.

Motvilligt klev jag ur kön och upptäckte till vår fasa att nästa tåg till Stockholm inte gick förräns två timmar senare.

Attans! Vad göra?

Det blev bil. G körde från Kungsör och hämtade mig vid stationen i E-tuna. När hon äntligen kom hade jag hunnit läsa alla löpsedlar, hela Teknikmetro och dela toaletten med en uteliggare (tror jag).

Vi beslöt att ställa bilen i Skärholmen och ta röd linje in till centrum för att där följa vår ursprungliga plan och ta bussen tll Skansen. Problemet var bara att all lunchtid hade försvunnit och våra magar var minst sagt tomma när vi kom fram - exakt på minuten när mötet skulle börja.

Mötet gick i alla fall bra, om man bortser från att halva styrkan från Skansen inte var där och att den halvan vi träffade inte hade några pengar att använda.

Men oj vad hon gillade konceptet. Well, don't they all! Speciellt de som redan gjort av med sin budget. I det här fallet bl a på en ny hemsida, så det ska bli spännande att se.

Efter mötet beslöt vi att ta omvägen förbi djurhägnen på väg till utgången. Det var en bit kvar till hägnen när en spännande hage dök upp. Något rörde sig därinne. Det var stort som en stor hund och lite gråspräckligt.

- Det är en varg, sa jag

- Det är en gris, sa G, som är den lite mer djurkunniga av oss.

Till mitt försvar så är det inte så konstigt om man kommer att tänka på vargar när det snackas om dem dag och natt på TV och i tidningar. Sen att det var en vanlig hage med gärsgård runt kunde i och för sig ha varit en ledtråd ...

Nåväl, Efter att faktiskt ha sett både vargar och älgar ...eh och grisar, kom vi tillslut in till centrum igen och fick mat. Min var god (trots att min käre bror talade om att det var en medioker restaurang och kocken såg lite sårad ut när han hörde mig diskutera med brodern och säga att jag var så hungrig att mediokert dög fint.)

Men pga att Gs tåg inte kom blev vi säkert minst två timmar försenade hem. Gissa om min käre make tyckte synd om mig.

Näpp, inte det minsta. Han tyckte synd om sig. Bland annat för att han fick sköta hela markservisen vilket just den dagen inkluderade att åka till Ärla på dåligt plogade småvägar för att hämta Lilla Röda hos kompisar.

Och ingen volley hann jag med heller. Stackars mig!

  • Comments(0)//frolic.bok-bubbla.se/#post76