a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Jag, en värsting ...

Bloggdags!Posted by Lena Sat, November 06, 2010 17:15:20

... på föreläsningen.

Jupp, för er som känner mig kanske det låter märkligt ... eller kanske inte när man tänker på det ... Men i alla fall var jag på föreläsning i torsdags. Det vara bara det att jag hade lite mycket att göra just då, såna där deadline-dagen-innan- jag-fick- uppdraget-grejer ... så ja ... eh. Okej, jag kom lite försent. Och jag var ganska förberedd att jag skulle komma försent, men inte på att det skulle märkas. Jag trodde att vi skulle sitta på "torget på mitt jobb", dvs i den stora sal man kommer in i direkt utifrån - liksom hallen.

Men det gjorde vi inte.

Jag trodde också att vi skulle vara sådär en 20 personer, typ.

Men det var vi inte.

Vi satt i ett litet rum med plats för cirka åtta personer - vilket var precis lagom för vår grupp.

Eftersom jag inte ville avbryta så log jag bara lite förläget, bad om ursäkt och smög in och satte mig. Föreläsaren var väldigt inspirerande - eller det var vad jag hade hört att han skulle vara - och började med att fråga alla vad de väntade sig av föreläsningen.

Jag som inte ens haft koll på vem som skulle föreläsa eller ännu mindre om vad, hade förstås ingen aning om vad jag förväntade mig. Jag tänkte säga att jag skulle bli inspirerad - men i stället råkade jag säga:

- Jag vet inte.

Vilket naturligtvis var fel svar, fel och väldigt nonchalant dessutom.

Sedan började han och vartannat ord han använde var; gärna, underbart, fantastiskt eller härligt - så att säga att jag tyckte han var lilte överdriven vore en mild överdrift ... eller en ganska kraftig överdrift faktiskt.

Nåväl - låt inspireringen börja! Han berättade om vad det är som gör någon riktigt framgångsrik pratade om yttre hot (finns inga) och inre hot (orsak till allt ont) och jag kom (som vanligt) fram till slutsatsen att allt är mitt fel. Ingenting har med lågkonjunktur, kunder eller omvärlden att göra - ALLT ÄR MITT FEL!

Så, det var ju inte direkt nytt. Jag menar, ända sedan jag som tonåring tävlade i friidrott och hoppade högre på träning (med tre stegs ansats, overall och joggingskor) än på tävling (laddad till tänderna, i tävlingsdräkt och spikskor och med hejarklack) - har jag vetat att jag nog kanske eventuellt har några små (men ettriga) mentala spärrar.

What's new? Det jag behöver är inte någon som talar om att psyket är viktigt och påverkar oss och vår framgång, utan någon som fixar mitt psyke. Liksom en dos med instant mental fitness - går det att köpa någonstans - eller var får man tag i det?

Nåväl, jag tror att han kanske egentligen var en bra föreläsare (i alla fall kastade han omkring namn på kändisar han hjälpt) - det var nog bara jag som var lite omotiverad och sur just då ... eller så berodde det på att han dels trackade mig för att jag kom försent och dels trackade mig för att min telefon ringde ... och för att jag ... eh, tog samtalet.

Ja, jag sa ju att jag var en värsting - det vet väl jag också att man inte tar telefonsamtal mitt i föreläsningar.

Speciellt inte i små rum med bara åtta personer.

Speciellt inte när man redan har kommit försent.

Speciellt inte när man är hopplös och saknar förväntningar.

Men jag visste ju inte hur man trycker bort samtalet!!! De enda sätt jag kände till att få telefonen att sluta ringa vara att fälla upp den svara, fälla upp den och stänga av den, fälla upp den och lägga och stänga igen eller möjligen förstöra den (vilket lyckligtvis inte verkar så lätt, med tanke på att jag tappat den närmare 30 gånger utan att den gått sönder. Hon är allt att lita på min gamla trotjänarinna!).

Men jag ville inte ha sönder telefonen och de tre andra alternativen skulle innebära att lyfta på luren för att sedan slänga på den i någons öra - och så gör man faktiskt inte! Så jag hade ju inget val - jag var ju tvungen att svara och jag tänkte bara säga att jag skullel ringa upp - men det var tryckeriet och min kund hade redan fått vänta för länge för att tryckeriet haft maskinkrångel - så jag var tvungen att svara.

NEJ! Jag var INTE tvungen, jag VALDE att svara. För vi kan välja hur vi hanterar situationer eller reagerar på saker. Jo jo - det fick jag allt höra. Och när jag förklarade att jag inte visste hur man tryckte bort samtal - fick jag veta att det var för att jag VALT att inte ta reda på det.

Så där ser ni - ALLT ÄR MITT FEL!

Men sedan valde jag att be en av mina bordsgrannar att förklara hur jag trycker bort samtal - så nu kan jag det! Och faktum är att det är något jag velat kunna länge, så i slutändan var den där föreläsningen väldigt givande. Jag lärde mig något som jag verkligen kommer ha nytta av! Visserligen inte av föreläsaren, men ändå! Tack Pernilla!

Och vill ni veta hur man gör när telefonen ringer olämpligt och man har glömt att stänga av ljudet (av samma anledning som man kom försent)?

Jo, man trycker mitt på volymknappen. Hur logiskt som helst! Not.

smileysmileysmiley

Sen vill jag bara påpeka att herrn som kom betydligt senare än mig och tog upp flera minuter med att prata och konversera - var en härlig, fantastisk och uppenbart framgångsrik person!

  • Comments(2)//frolic.bok-bubbla.se/#post89