a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Hawaii del 9

Bloggdags!Posted by Lena Fri, October 17, 2014 23:16:24

En varning innan jag du börjar läsa; jag satt fem timmar på flygplatsen i New York, med inget att göra …

Sista dagen på Kona.

Vi hade satt klockan på åtta, eftersom vi skulle vara ute ur huset kl 10. Jag vaknade naturligtvis med tuppen, eller tupparna kanske man ska säga, för jag tror nog att jag hörde målbrottstuppen också. Gott om tid alltså. Nu gällde det bara att packa ned rätt saker och att ha rätt saker åtkomliga … Planet skulle lyfta 17.45, så vi hade ett antal timmar att bränna ”hemlösa”. Nu gällde det bara att äta upp alla rester, slänga sopor, duscha och tvätta håret, och få till den där flexibla packningen.

Några minuter i tio var vi nästan färdiga och milt sagt proppmätta. Det går ju inte för sig att slänga helt funktionell mat! Vi stuvade in oss i bilen och sa adjö till våra små husdjur och vårt Hawaii-hem. Planen var att ta tag i den där shoppingen, som ingen av oss egentligen var sugen på, äta på stan och bada på sköldpaddsstranden.

Ett av husdjuren, som vi såg alldeles för lite av, men en katt är en katt är en katt!

Shopping

Okej, det här har inget med shoppingen att göra, men när jag gick över gräsmattan på vägen dit insåg jag att jag bara måste dela en bild på en Hawaiiansk gräsmatta. De är såå mjuka! Stråna är ofta lite tjockare, men fötterna sjunker ned som i mjuk skumgummi. :)

Vi började med shopping, men fastnade redan i den första butiken. Det var ett konstgalleri och jag stannade utanför för att fota en av tavlorna som på ett mycket bra sätt illustrerade många av de fiskar vi sett, men inte kunnat fota. (Det är lite besvärligt att fota fiskar som vägrar att kliva upp på stranden och jag är relativt säker på att min kamera inte skulle uppskatta att bada.) '
Tavlan ovan är målad av Robert Thomas, egentligen inte den typ av konst som jag brukar uppskatta, men man kan inte neka till att han är riktigt duktig på det han gör. Konstnären vi pratade med var svärson till Robert.

Vi gick in och tittade i butiken och började prata med den ena konstnären, det var intressant och trevligt. Bland annat fick vi veta att en cirka 80x100 mm stor tavla tog cirka två månader att måla. Två månader, inte två timmar eller två dagar. MÅNADER! Inte så konstigt att man aldrig lyckas få till något snyggt, när koncentrationen bara räcker i 20 minuter … Jag kunde förstås inte låta bli att visa bilden jag just fått på sonens senaste skulptur – typ konstnärsmamma till konstnär – och konstnären var genuint imponerad. (Okej, jag erkänner – jag är lite skrytig, men jag är ju så stolt över mina små.)

Så småningom kom vi ur butiken och gick vidare mot riktig shopping. Jag lyckades hitta en klänning och lite smått och gott i en butik som var väldigt Ironman-vänlig. Maken fick signera någon form av lista och titta på affischer från alla Ironmantävlingar som varit på Kona. Vi var båda rätt nöjda när vi gick därifrån, men sedan började det bli lite jobbigt. Genom ett … ja vi kan kalla det missförstånd (men det var det förstås inte, jag nämner inga namn, men jag kan inte tänka mig att jag missförstått något) hamnade vi utanför varsin utgång på en butik och stod sedan där och var sura på den andre som aldrig kom ut/hade försvunnit. Ingen av oss har egentligen shopping som favoritsyssla (förutom maken, om det gäller hifi, cykel eller något annat larvigt).

Vi hade dock begränsat med tid och behövde få några små saker inhandlade innan vi fick ge upp. Det verkade ändå som att vi ändå var vid ganska gott mod, i alla fall jag. Bland annat skulle vi köpa en sak till makens mor. Det gällde bara att välja en som hon skulle gilla.

- Nu får du hjälpa mig, sa jag lite uppfordrande till maken, han bör ju ändå vara delaktig när det gäller hans ömma moder. Vilken tror du hon gillar?
- Hon har ju så dålig smak, så ta den fulaste! snäste maken.
Möjligen var det bara var jag som var vid gott mod, men jag kan ha fel. Jag letade upp en som jag trodde att svärmor skulle tycka om.
- Vad tror du om den här?
- Den är alldeles för snygg, den kommer hon ju inte gilla!

Well, vi blev slutligen klara även i den butiken och gick tillbaka till galleriet/
konstnärsbutiken för att inmundiga en iskaffeshake. Efter den blev maken gladare.

När vi kom till bilen såg vi till vår glädje att vi inte hade lämnat någon dörr på vid gavel. Någon måtta på sociala experiment måste det ju ändå vara! Bilen var kvar och all vår packning också.

Mot stranden!

Jag hade hoppats att jag inte skulle vara ett dugg sugen på att bada, eftersom jag ju listigt nog tvättat håret några timmar tidigare. Så var tyvärr inte fallet. Jag var jättesugen på att bada och inte blev det mindre av att stå i den skållheta sanden och vänta på maken. Som tur var kom jag på en helt storartad idé; badmössa.

Maken äger ju flera såna snygga accessoarer – inte för att han direkt behöver dem, han har typ tre mm långt hår (på huvudet alltså). Handlingskraftig som jag är bad jag honom att få låna en badmössa. Maken hävdade förstås att badmössan nog inte skulle funka ändå. Jag översatte det till make-språk och tolkade det som att han tyckte att det var jobbigt att rota fram den. Och det här var ju uppenbarligen ett utmärkt tillfälle att testa huruvida en badmössa faktiskt håller håret torrt, eller inte. (Spännande testresultat längre ned). Efter en stunds rotande i resväskan fick jag en vit badmössa – inte den vackraste om jag får säga min mening, inga blommor eller bubblor eller något sådant tjusigt, men den fick duga.

Jag vill inte gå in på hur snygg jag var i badmössan, tyvärr fanns ingen spegel, men jag kan ju gissa att jag såg alldeles fantastisk ut. I alla fall var det ganska många som verkade tycka det, som de kollade in mig! Kanske också kan tillägga att jag var ganska ensam om att ha badmössa på den stranden – eller helt ensam, bör nämnas (för det är ju sant) – möjligen på hela Kona … När jag tänker efter har jag inte sett en enda badmössa efter ironmangalningarnas simning.

Jag har inte direkt någon vana att bada med huvudbonader, så det kändes lite tätt och konstigt och jag blev nog en aning mer döv än jag brukar vara. Vi simmade runt en bra stund och jag höll huvudet varmt – kan säga att det inte är speciellt svalt med en gummihuva på huvudet i tropisk hetta. Vill man vara fin (och slippa otäckt kliande salt i hela huvudet) får man lida pin. Vi såg de vanliga fiskarna och några såg ut att ha vuxit sedan sist. Sköldpaddorna såg vi inte röken av, tills en av dem var ohyfsad nog att nästan simma på mig. Då såg jag den i alla fall. Jag gissar att den kanske trodde att jag också var sköldpadda, för det kan hända att jag möjligen såg lite sköldpaddig ut i min fina (eller fina … eh …) lilla mössa.

När vi badat färdigt var vi salta som sillar, som vanligt, men inte mitt hår. Det var mestadels ganska torrt. Inte helt torrt i topparna och själva tofsen kanske, men hela hårbotten och det mesta av håret var faktiskt osalt. Så heja badmössa! Men nästa gång ska jag nog satsa på en turkos med små plastblommor på utsidan.

Flygplats á la Hawaii

Efter badet drog vi till flygplatsen.
Där fanns ingenstans att byta till mina resebyxor. Jag har köpt ett par såna där vida med hängrumpa och tight över vaderna, likadana som Lilla Röda förresten. Hon var kanske inte lyrisk över att jag hade likadana byxor som henne … och det kanske får mig att ifrågasätta om jag egentligen borde ha samma byxor som min 14-åring. Jag är ju inte 14 längre utan snarare dubbelt så gammal ... eller något liknande. Faktum är att det var tur att jag inte hittade någonstans att byta om för hela flygplatsen var utomhus och den naturliga air condition som fanns, fanns inte. Svettigt!
Dessutom var det tydligen Halloween snart, för flygplatsen var ambitiöst dekorerad, se den fina häxan, som antagligen är på väg till en vulkan (eller vart häxor nu flyger på Hawaii) och det snygga röda spöket (?) borta vid incheckningen.

När vi väl checkat in kunde vi välja mellan att sitta där det kom lite luftdrag och väldigt mycket avgaser från flygplanen, eller längre in på flygplatsområdet där den varma luften stod helt stilla.

På flygplatsen i Honolulu fick vi vänta inomhus och fick förmånen att lyssna på meddelanden på Hawaiianska. Härligt!
Så här ser skylten till toaletten ut på Honolulu flygplats.

Long story short – nu cirka 17 timmar senare sitter vi svettiga och mysiga på New Yorks flygplats, Newark. En av oss skriver och en av oss läser – dock inte det den som skriver, skriver. Med ojämna mellanrum kommer det olika meddelanden här och jag måste säga att vissa personer inte borde tillåtas att tala i högtalarsystem. I jämförelse tycker jag nästan att min röst är riktigt behaglig …

Ett av meddelandena lyder ungefär så här:

”Due to airport security all unattended luggage will be taken care of and destroyed”

Första gången jag hörde det lyssnade jag inte så noga. Vad bra, tänkte jag, de tar hand om borttappat bagage så att man kan få tillbaka det! Sedan lyssnade jag noggrannare. Nu kan jag inte låta bli att fundera på hur de förstör, eller oskadliggör bagaget. Här är några förslag:
- De spolar ned det i toaletterna (de är nämligen självspolande och mycket ivriga på att spola kan jag vittna om).
- De har ett speciellt flygplan som är till för sådant bagage och det ;A: släpper det hotande bagaget över havet, B:skickar bagaget till behövande, C: låter planet självantända över någon obskyr plats.
- De har en speciell brännugn för just detta ändamål
- De äter upp det
- De skickar ut det i en bana runt jorden
- De skickar det till solen (precis som den där Nordkoreanska astronauten, som tog sig dit i skydd av mörkret, alltså på natten).
- De använder det till träningsmaterial, boxbollar och dylikt
- Och det mest troliga, och förmodligen effektivaste sättet att förstöra bagage – de ger det till barnfamiljer.

Förmodligen får vi aldrig svaret på den här frågan, kanske – men troligtvis inte – har de något ännu bättre sätt att förstöra bagage, än dem jag nämnt ovan.

To be continued …

PS: Snart är det slut på den här långa sega Hawaiiföljetången – men inte riktigt än – måste ju skriva om skyltarna också!







  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Lena Mon, October 20, 2014 12:10:27

Hihi! Du vet hur han är när, när humöret inte är på topp. :)

Posted by maggie Sun, October 19, 2014 23:47:41

Roligt att läsa om badmössevalet.Ser fram mot den du ska köpa med blommor på! Det där med min Margrets dåliga smak ska Björn få förklaara närmare! Kram M M