a frolic of my own

a frolic of my own

Frolic = roa sig, ha skoj

Det är därför jag har den här bloggen. Jag vill göra något som inte behöver vara så seriöst, utan bara lite för skoj skull. Det innebär inte att jag ämnar vara rolig. Nä, långt därifrån, jag kommer vara precis lika trist som vanligt.

(Jag är seriösare på min bokhemsida och min jobbhemsida)

Man måste ju försöka

Bloggdags!Posted by Lena Sat, November 15, 2014 22:39:30
Det var sååå roligt att spela match idag! Vi vann med 3-0, vilket om jag ska vara kaxig, inte är så ovanligt - men vi lyckades behålla vårt eget spel istället för att sänka oss till motståndarnas nivå (eller lägre). Kul helt enkelt.

Vi skulle samlas kvart i två, för av någon outgrundlig anledning har coach bestämt att vi ska vara där en timme och 15 min före matchstart. Vilket är helt ologiskt, eftersom vi brukar säga en timme före och vara där 45 minuter före ... eller vänta nu ... det kanske inte är så ologiskt. Känner mig lite lurad.

Nåväl, av någon outgrundlig anledning (eller pga sömnskuld) vaknade jag vid tio, insåg att halva dagen ändå gått och sov en timme till. De gjorde att mitt städande av hela huset, min lördagsträning och mitt tvättande inte riktigt fick plats. När jag gjort halva lördagsträningen, ätit helgfrukost och hängt upp första tvättlasset började jag fundera på att köra mina solhälsningar. Det var lugnt jag skulle ju inte vara i hallen förrän kvart i två och klockan var ju bara kvart över ett. Ooops! Jag hade en kvart på mig att klä på mig, packa väskan, gå på lilla huset och göra mig i ordning. Det gäller att vara i tid för man vet ju aldrig med coach - kanske skulle han låta mig sitta på bänken för att markera allvaret med att komma i tid till matcherna! Förra gången kom jag visserligen försent, men fick spela ändå - men det berodde sannolikt på att coach kom ännu senare än mig. Det var bäst att ösa på och cykla som en galning (precis som vanligt) för att kanske hinna i tid.

Man måste ju försöka i alla fall.

Osolhälsad och utan att ha gått på lilla huset kom jag till Munktellarenan nästan i tid. Eftersom det var bomässa, med inträde, var jag lite orolig att bli utmotad i dörren, eller vara tvungen att betala stämpel - men det gick över förväntan. Stämpelkontrollanten kontrollerade alla utom mig. ;) När jag började närma mig volleydelen av hallen möttes jag redan i korridoren mot toaletterna av en ohygglig stank. Jag var ganska säker på att alla rör hade spruckit, eller att en bajsolycka à la amerikansk B-komedi hade hänt. Att använda någon av dessa inrättningar var inte så lockande och dessutom var jag tvungen att visa upp mig först, så att coach såg att jag var i tid, innan jag gick ned igen.

Jag sprang upp för trappan till volleybollhallen. Där stod två av mina lagkompisar utanför en låst dörr. Ingen coach så långt ögat kunde se. Han var alltså försenad för andra gången i rad! När coach slutligen kom och hade sett att jag var där i tid (i alla fall före honom) sprang jag ned till toaletterna (då informerad om att det inte var en läcka utan bara ett ovanligt allvarligt fall av dålig mage som inträffat).

Jag gjorde vad jag skulle och var precis klar att lämna det lilla stinkhuset när jag hörde röster utanför. Det lät precis som ett helt bortalag som alla klagade på den hemska stanken (som ändå var mindre hemsk än när jag kom). Jag frågade mig vad de skulle tänka om jag klev ut från toaletten just då. Och Jo, det var ju kanske inte så lockande att gå ut bland dem då ...
-Hej! Välkomna! Eh ... det var inte jag alltså! Det luktade värre när jag kom!
Det hade de ju trott på. Säkert.
Så jag satte mig ned igen och väntade en stund. När det äntligen blev tyst slank jag ut från toaletten, ganska nöjd med att jag väntat.
- Hej!
Då står en lagkompis där och typ håller för näsan ...
- Hej! Det är inte mitt fel! Det var inte jag, det var värre förut!

Man måste ju försöka i alla fall.
När vi ändå är inne på ämnet, kan jag berätta att våra försök att få Kissemissen att utföra sina behov på rätt ställe har gått ganska bra. Hon har bara varit på fel ställe tre gånger de senaste veckorna. En av dem i locket på sin kattlåda, eftersom hon var tvungen att kissa just när sonen höll på att göra ren lådan. Suck! Nu håller vi tummarna att hon lär sig. Min förhoppning är att hon, eftersom hon inte verkar vara så förtjust i sandlådor, ska lära sig att gå på toaletten.

Man måste ju försöka i alla fall.




  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.